Ett svenskt storföretag och ett japanskt hade kommit överens om att varje år utkämpa en roddtävling med åttamannalag. Båda manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var bägge lagen i absolut toppform.

Men trots allt arbete svenskarna lagt ned var det japanerna som vann. Och det med en hel kilometer.

Efter nederlaget var det svenska lagets moral helt i botten. Högsta ledningen beslutade att man skulle vinna påföljande år och tillsatte en projektgrupp som skulle undersöka problemet.

Projektgruppen upptäckte efter mycket analyserande att japanerna hade haft sju man till att ro och en man till att styra, medan det svenska laget hade haft en man till att ro och sju som styrde.

I denna krissituation visade ledningsgruppen prov på avsevärd handlingskraft och man engagerade en konsultfirma. Denna fick i uppgift att undersöka strukturen i det svenska laget. Experterna kom efter flera månaders arbete fram tillslutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde.

På grundval av experternas rapport genomfördes omedelbart förändringar av lagstrukturen. Nu hade man fyra styrmän, två överste styrmän och en styrledare och en roddare.

Dessutom införde man ett poängsystem för att motivera roddaren.
- Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge honom mera ansvar.

Året därpå vann japanerna, nu med hela två kilometer.

Det svenska bolaget avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation. En bonus betalades till ledningen som tecken på uppskattning för det stora ansträngningar den lagt ned.

Konsultfirman utarbetade en ny analys, där man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god. Problemet måste alltså vara materialet som följaktligen behövde förbättras.

Idag är det svenska bolaget i färd med att utveckla en ny båt.

En man och hans fru är ut och kör med bilen och blir stoppad av en polis. Då uppkommer denna konversation.

Mannen: "Vad är problemet, konstapeln?"

Polisen: "Du körde i minst 75 på en 50-väg."

Mannen: "Nej, nej, jag körde i 60."

Frun: "Åh, Harry. Du körde i 80." (Mannen blänger på sin fru.)

Polisen: "Du får också böter för ditt trasiga stoppljus."

Mannen: "Trasigt stoppljus? Det visste jag ingenting om!"

Frun: "Åh, Harry. Du har vetat om det i veckor." (Mannen blänger på sin fru.)

Polisen: "Jag kommer också ge er böter för att ni inte använder ert säkerhetsbälte."

Mannen: "Åh, jag tog precis av mig det då ni kom gående mot bilen."

Frun: "Åh, Harry. Du använder aldrig säkerhetsbälte."

Då vänder sig mannen mot sin fru och skriker: "Håll käften!"

Polisen vänder sig till frun och frågar: "Skriker din man alltid till dig på det viset?"

Frun svarar: "Nej, bara då han är full."

Olle och Johan var arbetskamrater. Johan var känd som en riktig Casanova, men Olle hade det betydligt svårare att skaffa tjejer. Han bad Johan om råd.

- Jo, sa Johan, det finns ett sätt som garanterat fungerar! Klockan fem på fredag eftermiddag sätter du dig på T-banan, åker ut mot förorterna och går av I Vällingby. Där står det alltid en massa tanter och väntar på sina män - och alltid får någon av dem vänta förgäves. Då går du fram till henne, säger några vänliga ord, ni börjar prata, hon bjuder hem dig på kaffe - och sedan går det som på räls!

Olle bestämde sig omedelbart för att pröva. Han väntade otåligt på att det skulle bli fredag - och natten til fredag var han så nervös att han ej sov en blund. Så blev klockan fem, Olle satte sig på T-banan - och somnade! När han vaknade hade tåget redan passerat Vällingby, och stannat i Hässelby.
- Jag går väl av här i stället, tänkte Olle, det finns nog ensamma damer här med!

Och det fanns det - han spanade direkt in en riktigt snygg dam, som såg ut att vänta förgäves på någon som aldrig kom. Olle gick fram till henne och sa några vänliga ord, de började prata, hon bjöd hem honom på en kopp kaffe, sedan flyttade de in i sängkammaren - men när de låg där och hade som allra mysigast; DÅ kommer damens man hem! Han får syn på Olle i sängen med frun, spänner ögonen i honom och ryter:
- Sa jag inte åt dig att gå av i VÄLLINGBY!?

Den kvinnliga hyresgästen klagade hos hyresvärden;

- Varje gång det ett tåg rusar förbi, skakar det så att jag ramlar ur sängen!

- Det kan jag aldrig tro, svarade hyresvärden.

- Jodå det är sant lägg er själv i sängen så ska ni få se!

Hyresvärden suckar men går och lägger sig i sängen. Då råkar kvinnans fästman komma in genom dörren.

- Vad har ni för er, vrålar han.

Hyresvärden tittar i taket och svarar nervöst:

- Skulle ni tro mig om jag säger att jag väntar på ett tåg.

En busschaufför kör en buss fullastad med pensionärer längs en motorväg när en gammal dam kommer fram och knackar honom på axeln.

Hon erbjuder honom en hand full med jordnötter, vilken han tacksamt äter upp.

Efter ca. 15 minuter kommer hon återigen och knackar honom på axeln, och hon ger honom ännu en näve jordnötter.

Hon upprepar det här åtta gånger.

När hon kommer för nionde gången frågar han den lilla damen varför de inte äter upp jordnötterna själva:

Hon svarar att det inte är möjligt på grund av deras gamla tänder. Det går inte att tugga med dem.
- Varför köper ni dem då? frågar han förbryllat.

Varpå den gamla damen svarar:
- Vi bara älskar chokladen runt dem.

En mycket duktig ingenjör bestämde sig slutligen för att ta semester. Han bokade en kryssning i Söderhavet och allt var verkligen toppen, åtminstone till en början.

Helt oväntat kom en orkan och skeppet gick under. Förloppet var mycket snabbt.

Ingenjören spolades upp på en strand där det varken fanns andra människor eller någonting vettigt att äta. Det fanns dock bananer och kokosnötter, som tur var.

Mannen som hade vant sig vid fyrstjärniga hotell visste nu inte alls vad han skulle ta sig till.

De första fyra månaderna åt han bananer och drack kokosmjölk. Han funderade över livet och tittade ut över havet i förhoppning om att se ett räddningsskepp.

En dag när mannen låg på stranden och solade såg han i ögonvrån något som rörde sig. Det visade sig vara en roddbåt.

I båten satt den snyggaste kvinna han någonsin sett. Kvinnan rodde fram till honom. Han frågade lite förvånat vem hon var och var hon kom från.

- Jag kommer från andra sidan av ön, svarade kvinnan. Jag blev strandsatt där när mitt kryssningsfartyg sjönk. Jag är ensam. Inget gods flöt iland. Inte ens roddbåten.

- Men, hur fick du då tag på roddbåten? frågade han lite förvånat.

- Enkelt, svarade hon. Jag har byggt den av material som finns här på ön. Årorna täljde jag fram ur kvistarna från gummiträdet. Jag skapade botten av palmkvistar och sidorna och aktern av eukalyptusträ.

- Men det är ju omöjligt. Du har ju inga verktyg. Hur klarade du detta utan verktyg?

- På den södra sidan av ön hittade jag väldigt malmrika stenar. Jag kom på att om jag eldade till en specifik temperatur smälte malmen till formbart järn. Detta använde jag till att göra verktyg, och med hjälp av verktygen kunde jag bygga saker. Men nog om detta, var bor du?

Mannen fick skamset erkänna att han hade bott på stranden hala tiden och inte ens försökt bygga sig en bostad.

- Då tycker jag vi ror över till mig, sade kvinnan.

Efter att ha rott ett par minuter förtöjde kvinnan båten vid en liten brygga. När mannen tittade in mot strandkanten höll han nästan på att ramla ur båten. Framför sig såg han en stenlagd gång som ledde till en förträfflig bungalow målad i blått och vitt.

Mannen stod som förstenad och bara tittade medan kvinnan förtöjde båten med ett handtvinnat rep. När de kom in i huset frågade kvinnan obesvärat om han inte ville ha någonting att dricka.

- Nej, tack svarade han. Jag kan inte dricka mer kokosmjölk. Jag har fått nog.

- Det är inte kokosmjölk. Jag har byggt en destillator. Vad sägs om en Pina Colada?

Ingenjören tackade ja och försökte samtidigt dölja sin förvåning. Efter att ha berättat sina historier för varandra sa kvinnan:

- Jag ska ta på mig något bekvämare. Vill du ta en dusch och raka dig? Det finns en rakhyvel i badrumsskåpet däruppe.

Mannen var fullständigt överväldigad och funderade för sig själv vad som skulle hända sen.

När han återvände hälsade kvinnan honom iklädd en väldigt ledig klänning. Hon vinkade åt honom att sätta sig ner bredvid henne. Hon flyttade närmre honom samtidigt som om frågade antydande:

- Säg mig, vi har båda varit här ute en lång tid nu. Du har varit ensam hela tiden. Jag är säker på att det finns något som du skulle vilja göra just nu. Någon som du verkligen har längtat efter alla dessa månader i ensamhet.

Kvinnan tittade djupt i ingenjörens ögon. Han kunde inte riktigt förstå vad hon sa. Skulle hans högsta dröm gå i uppfyllelse?

- Så du menar, svarade mannen. Kan jag verkligen läsa mina mejl härifrån?

En blind man beslöt att besöka Texas.

När han klev ombord på flygplanet och satt sig i sätet sa han:
- Whao, dom här stolarna var verkligen rymliga.
- Ja, i Texas är allting stort, svarade passageraren intill.

När han anlänt till Texas beslöt han att besöka en bar. Där beställde han en öl och fick sejdeln placerad mellan sina händer.
- Whao, den här sejdeln var verkligen stor!
- Ja, i Texas är allting stort, svarade bartendern.

Efter ett par öl, frågade den blinde mannen bartendern efter toaletten.
- Andra dörren på höger sida, svarade bartendern.

Den blinde mannen gick mot toaletten men av misstag gick han förbi den andra dörren.

I stället gick han in genom den tredje dörren som ledde till en swimmingpool. Olyckligtvis ramlade han ned i swimmingpoolen.

Dödsförskräckt började den blinde mannen skrika:
- Spola inte, spola inte!

Jonny kämpar sig igenom ankomsthallen på flygplatsen med två jättestora och tunga resväskor när en främling frågar honom vad klockan är.

Jonny ställer ner väskorna och trycker på en knapp på sitt armbandsur.

- Kvart över sex, svarar han.

- Wow, säger främlingen,. Vilken häftig klocka!

- Visst, kolla här, säger Jonny och visar honom vad klockan är i alla världens huvudstäder.

Sedan trycker han på en annan knapp och upp kommer en detaljkarta över staden dom är i.

- Den där blinkande punkten visar exakt var vi befinner oss, förklarar Jonny.

- En sådan klocka måste jag ha! säger främlingen. Du får 1000 dollar för den.

- Nej, nej, svarar Jonny.

- Jag har redan lagt ner mycket mer än så på att utveckla den här klockan och den är inte redo för massproduktion än.

- Okej, säger främlingen och tar fram sitt checkhäfte.

- Jag betalar 15 000 dollar för den på stubben.

- Tar du det eller inte?

Jonny tar emot checken, tar av sig klockan och ger den till mannen. När den leende främlingen vänder sig om för att gå pekar Jonny på dom två stora väskorna:

- Hallå där, säger han. Glöm inte batterierna!